Snart helg...

Detta är typ det sista jag gör på denna arbetsvecka, ska alldeles strax masa mig hemåt. Känns rätt så bra faktiskt, förutom att det ska tvättas när jag kommer hem. Men det är smällar man får ta. Oavsett så ska det bli skönt med lite ledigt, och just att smita lite tidigare på fredagen är aldrig fel...:)

Veronica Wagner!

Åka till OS eller inte? Det är den heta frågan många engagerar sig i just nu. Har försökt att följa med i snacket runt detta, dvs det som står och sägs i media. Plus att jag läser hennes egen blogg, eller i varje fall försöker hänga med där...men hon skriver ju så mycket...;) Har även kollat diverse forum för att se vad folk tycker och tänker. Och vad har jag kommit fram till då?

De flesta människor som tycker till har, oavsett ståndpunkt, iaf något nyanserat att tillägga i frågan. Sen finns det dessa personer som bara ska tycka för tyckandets skull. men egentligen inte har en aning om vad dom snackar om. Ska man nu tycka till om något så kan man väl åtminstonde sätta sig in i sakfrågan innan man förmedlar sitt skitsnack. Vissa verkar knappt ens ha en aning om vem hon är. Hur fan kan man då "tycka" något?

Vad tycker jag då själv? Jag ska försöka ge en bild av min ståndpunkt i frågan, med utgångspunkt att hon självklart borde få åka. Det finns ett antal anledningar till att jag tycker så...

* Hon har uppenbarligen klarat kvalgränsen, vilket bara det borde räcka.
* Hon är enligt egen utsago inte skadad (och då snackar vi med gymnastiska mått mätt, där alla mer eller mindre är            halvskadade för jämnan), och hon får medhåll från läkarhåll.
* Hon är den starkast lysande stjärnan på svensk idrottshimmel. Inte resultatmässigt, men väl på typ alla andra plan.
* Hon är en bra ambassadör för sporten, och ett bra föredöme för alla unga i idrottssverige.

Visst kan man tycka, och kanske med all rätt, att hon inte har någon medaljchans i ett OS. Men hur många av alla lallare som SOK skickar dit har det egentligen? De som är nominerade, och som hade medaljchans då, men nu är skadade...Hur ska vi göra med dom? Isf borde inte dom heller få åka. Ge tjejen en chans för helvete!  Det luktar som att det är något personligt bakom detta. Är hon för obekväm? Är det störande att hon är härligt osvensk och säger vad hon tyckar? Veronica är en kaxig tjej, och jag hoppas att hon fortsätter vara sig själv även i fortsättningen.

Ett stort hedersomnämnande till Jarmo Sandelin, som står upp och säger vad han tycker angående detta.


Jordgubbar

Ja det ska snart intas här hemma, gott som satan hoppas jag. Det beror ju typ lite på hur gubbarna är... Men vi köpte just öländska jordgubbar på midsommar, och då var dom bra iaf. Väntar på att Madde ska duscha klart, sen ska det sättas på kaffe och käkas gubbar så det står härliga till. Perfekt till fotbollen....:)

På tal om fotboll så har jag ingen aning om hur det kan tänkas gå ikväll, och jag vet inte riktigt vad jag vill heller. Spanien i all ära, men ryssarna har ju trots allt spelat en riktigt bra och rolig fotboll så här långt. Jaja det lär märkas, hoppas på en bra match iaf.

Första promenaden ute...

Ja idag var det första gången vi lät våran lilla Zisco gå i koppel, och det gick jättebra. Han brydde sig inte alls när vi satte på honom kopplet, dock så var han lite nyfiken på vad det var han hade fått på sig. Han fick vara i mattes famn hela vägen ner till Tanto, men väl där så fick han hoppa ner på gräset och leka lite. Och ni ska veta att han gillade det. Mycket roligt att titta på. Lite skillnad mot att springa runt i lägenheten...;) Han ville knappt gå hem, i allén här utanför när vi släppte ner honom en stund så tyckte han att "andra hållet" var mycket bättre. Det blev till att bära honom hem sista biten...haha.

   

   

Hjälp!

Nu måste jag nog be om lite hjälp här. Vi har ingen aning om vad våran lilla huligan ska heta. Det finns några förslag, men inget som känns så där klockrent. Så kom med namnförslag är ni snälla...

 

Midsommar...

Då var det snart dags för denna helg igen. Inte mycket att fira tycker jag, men alltid skönt med lite extra ledighet. Det blir inga större utsvävningar imorgon, med tanke på att vi har en liten kattunge här hemma. Vi ska käka lite gott, och sen blir det en snabbis ut nånstans och ta en öl eller två. Så nu blir det debut för den lilla att se matte och husse lite onyktra...haha. Ha en trevlig midsommar allihop!!!

Mitt i sorgen...

Mitt i allt elände, eller kanske p.g.a, så har vi skaffat oss en ny familjemedlem. Trouble kommer aldrig nånsin att glömmas, det ska både ni och hon veta. Men för att bearbeta sorgen, och för att förhoppningsvis göra gammelkatten lite nöjd, så valde vi att göra så här. För att få något annat att tänka på, men framför allt för att en katt ger så otroligt mycket glädje. Och med just en kattunge här hemma så lär det inte bli många lugna stunder, "we´re back to basic" kan man säga. Stackars Nikki får en ny liten huligan att tampas med, surt för henne med tanke på att Trouble hade lugnat ner sig lite grann iaf. Men det får hon ta, och hon verkar göra det bra. Lite sur, men ändå rätt så nyfiken och accepterande verkar det som. Här kommer några bilder på den bedårande lilla killen...

   

Tack för allt Trouble!

Du kom till oss en decemberkväll, så rädd så rädd. Låg bara och pep hela kvällen och natten, vi trodde aldrig detta skulle gå vägen. Men en liten omplacering senare, från byrån till en egen kattställning, så blev du en helt annan katt. Så trygg och så gosig. Ställningen blev din fasta trygga punkt här i lägenheten, den varifrån du utgick när du utforskade ditt nya hem, steg för steg. Du valde att sova hos oss till en början, det var sååå mysigt. Men sen blev du lite kaxigare, och då dög vi inte längre. Sova själv var mycket bättre, dock så var det sovrummet som gällde. Ville ju vara nära matte och husse trots allt.

Du busade och gosade om vartannat, du var vår stora glädje här i livet tillsammans med Nikki. Du var så otroligt lättlärd och klok, det var inte många gånger vi behövde säga åt dig på skarpen. Du gjorde aldrig dina behov utanför lådan, t.o.m när du mådde illa och skulle spy gick du på lådan. Du kanske var lite elak mot Nikki ibland, men du ville verkligen vara i centrum. Fröken avundsjuk borde du hetat kanske...;) Det lilla bus du gjorde var det inga problem att ha överseende med, du var ju trots allt kattunge. Då får man göra lite hyss ibland. Du var så väldigt tacksam över att vara hos oss, eller iaf verkade det så.

Vi fick 6 månader tilsammans, de bästa i mitt liv. Hoppas du känner likadant lilla Trouble. Jag hoppas och tror att du förstod att vi älskade dig så jävla mycket, att vi ville dig det absolut bästa. Att det gick som det gick är inget annat än en jävla stor tragik, så satans ofattbart. Du var pigg och glad när vi lämnade hemmet för att ta dig till sjukhuset, dock lite uppstressad efter att vi tagit tempen på dig. Att vi lämnade dig jätterädd hos okända människor hoppas jag att du har överseende med. Vi ville dig inget illa, vi ville bara ha hem dig helt frisk. Vi lovade att vi inte skulle svika dig, utan komma och hämta dig snart. Det känns som ett stort jävla svek, även om jag innerst inne vet att vi gjorde vad vi kunde.

Du ska veta att du är saknad, så otroligt saknad. Det är så tomt här hemma, så tyst och lugnt. Jag tror att även Nikki saknar dig, hon går runt och tittar och skriker. Det verkar som om hon letar efter dig. Jag hatar denna känsla, känslan av hopplöshet. Hur ska vi nånsin komma över dig? För glömma dig, det gör vi aldrig. Du kommer alltid att finnas med oss, du har ett eget rum i våra hjärtan. Tack för allt Trouble!

Trouble

Skulle vilja lägga upp varenda bild jag har på henne, bara för att visa alla hur fin hon var. Men det säger ju sig självt att det inte funkar, men det är dock skitsvårt att välja ut bara några. Här kommer iaf lite bilder, för att hedra hennes minne. Saknar dig lilla Trouble, det är så satans tomt här hemma utan dig.

     

Vila i frid lilla Trouble!

Imorse kom då samtalet vi fruktat, våran lilla älskade Trouble hade dött. Hon låg på djursjukhuset, vad som föranledde detta tragiska orkar jag inte förklara just nu. Allt känns bara så fruktansvärt jobbigt just nu. Hon blev exakt 9 månader, på dagen. Vad hade hon gjort för ont för att råka ut för detta? Tycker mest synd om Nikki där hemma, den andra katten alltså. Nu blir hon ensam igen. Livet känns grymt orättvist. Hoppas bara att hon inte behövde lida.

V.I.F gumman. Saknar dig Trouble!

RSS 2.0